Den svenska dryckesnäringen har genomgått en revolution sedan millennieskiftet. Nya bryggerier, brännerier och cidrerier har vuxit upp som svampar ur jorden. Det har fått igång en stark utveckling inom dryckessektorn och medfört en framväxande besöksnäring baserad på drycker i hela landet. På kort tid har Sverige etablerat sig internationellt med en produktion i världsklass. Men utvecklingen har kommit av sig på sistone.

Pandemin gjorde sitt till och den kostnadskris Sverige nu genomlider gör att människor spenderar mindre pengar än tidigare på livets goda.

Även om man både kan tro och hoppas att det ändrar sig när väl bättre tider kommer, är det viktigt att så många som möjligt av de dynamiska småföretag som dryckesrevolutionen skapat lyckas övervintra och får förutsättningar att växa vidare. Den goda nyheten är att EU:s regelverk erbjuder just det ända sedan 1992 i form av direktiv 92/83EEG – något som svenska staten hittills valt att inte utnyttja.

Direktivet gör det möjligt att införa en särskild alkoholskatt för mindre och oberoende producenter av öl, cider, vin och sprit.

Istället för att betala ordinarie alkoholskatt medger regelverket att företag upp till en viss storlek, beroende på om det är vin, öl eller sprit, kan få en minskning med upp till 50 procent av ordinarie skatt. En sådan skattesänkning skulle skapa ekonomiskt utrymme för den stora skaran snabbväxande dryckesföretag. I princip samtliga övriga EU-länder tillämpar direktivet och motsvarande regelverk finns också i England, USA och Kanada.

Dryckesbolagens överlevnad och fortsatta expansion är en angelägenhet långt utanför deras egna väggar. Antalet bolag är stort, många är nystartade och har ambition att växa. Dessutom ligger många av dem på landsbygden.

Dryckesföretagen är ofta viktiga exponenter i en vidareutveckling av den besöksnäring som brukar hyllas av politiker som en positiv kraft i utvecklingen av hela landet såväl i stad som på landsbygd.

Det finns alltså många goda skäl att stärka dryckesbolagen när så är möjligt, vilket alltså här är fallet.

Det senare EU-direktivet, EU 2020/1151, förordningen om intyg till oberoende små producenter av alkoholdrycker, ger också utrymme för skattefrihet på öl upp till 3,5 volymprocent (idag gäller 2,8 volymprocent). Syftet är att ytterligare stimulera produktion och innovation av lågalkoholhaltiga drycker. Om också detta direktiv implementeras i Sverige skulle det så klart bidra till att de mindre dryckesproducenterna satsar på sådana produkter.

Skattemedel ska hanteras varsamt.

En sänkt skattesats innebär minskade skatteintäkter och gör att staten måste få in pengar på annat sätt.

Men som vi ser det skulle ett införande av de regelverk vi pekar på inte behöva medföra lägre skatteintäkter. De arbetstillfällen som uppstår gör ju att fler människor betalar skatt.

Eftersom hantverksmässigt producerade drycker har ett högre pris innebär det också att momsintäkterna till staten ökar om mer sådan dryck konsumeras.

SKRIBENTERNA

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.