DEBATT. LKAB och H2 Green Steel (H2GS) planerar att tillverka fossilfri järnsvamp i Norrbotten. Järnsvamp är en järnprodukt som tillverkas av högkvalitativ järnmalm med hjälp av naturgas. Den järnmalm som krävs är densamma som LKAB bryter.
Järnsvamp produceras främst i regioner med stora mängder billig naturgas, exempelvis i Iran. Användningen av naturgas leder till stora utsläpp av koldioxid. I framtiden kommer dessa utsläpp att kosta då de omfattas av EU:s regler för utsläppshandel.
LKAB och H2GS planerar därför tillverka järnsvamp från vätgas, vilket minimerar utsläppen och sänker kostnaderna.
LKAB och H2GS menar att Norrbotten är det naturliga valet för att tillverka järnsvamp på grund av regionens tillgång till järnmalm och billig el. Det gäller enbart på papperet, sett ur ett globalt marknadsperspektiv är företagens planer förenade med mycket stora lönsamhetsrisker.
LKAB bör således inte lägga resurser på att utveckla järnsvampsproduktion i Norrbotten och H2GS kommer få mycket svårt att nå lönsamhet både på kort och lång sikt.
För det första är det mycket dyrare att tillverka järnsvamp med vätgas jämfört med naturgas – även om kostnaderna för koldioxidutsläpp läggs på. Endast om priset på koldioxid är mycket högt och priset på el är mycket lågt kan vätgasbaserad järnsvamp bli konkurrenskraftigt.
Jämfört med regioner med tillgång till billig naturgas har Norrbotten inga avgörande konkurrensfördelar.
För det andra byggs och planeras ett stort antal nya järnsvampsfabriker i regioner med tillgång till billig naturgas. De byggs i vissa fall med avsikten att kunna använda vätgas i framtiden, om vätgasen blir tillräckligt billig, eller så planerar de för att kunna fånga in utsläppen för att använda eller lagra koldioxiden.
Utsläppen från, och kostnaderna för, naturgasbaserad järnsvamp kommer därför att minska över tid och därmed även möjligheterna att konkurrenskraftigt producera järnsvamp i Norrbotten.
Riskabla investeringar
LKAB:s fossilfria järnsvamp kommer vara den dyraste på marknaden. I värsta fall går järnsvampen inte att sälja. I bästa fall är efterfrågan på järnsvamp så pass hög att järnsvampen ändå går att sälja. Problemet för LKAB är då att om efterfrågan på järnsvamp är hög så blir även efterfrågan på LKAB:s malm hög. Går priset på järnsvamp upp så går även priset på LKAB:s malm upp.
De eventuella vinster LKAB tror sig kunna göra på fossilfri järnsvamp kommer de således att få ta del av även utan kostsamma och riskabla investeringar i järnsvampsanläggningar.
H2GS val av teknik innebär att deras fossilfria stål blir det dyraste på marknaden eftersom stålet ska tillverkas från deras egentillverkade och kostsamma fossilfria järnsvamp. H2GS menar att det ändå går att skapa lönsamhet från start genom att sälja stålet till kunder som redan i dag vill vara klimatneutrala. Problemet är att sådant klimatneutralt stål redan finns på marknaden och det till ett betydligt lägre pris, framför allt i form av återvunnet stålskrot.
Hamnar sist i kön
Med tiden kan H2GS stål möjligtvis bli konkurrenskraftigt när stålindustrin fullt ut måste betala för sina utsläpp. Bekymret för H2GS är då om de kan få tillgång till den högkvalitativa järnmalm som krävs för att tillverka järnsvamp.
Utbudet av denna malm förväntas nå kapacitetstaket globalt runt 2030 och det kommer råda brist på marknaden.
H2GS konkurrenter har betydligt lägre produktionskostnader och därmed även större marginaler att förhandla om leveranskontrakt. Konkurrenterna kan således betala betydligt mer än H2GS för att säkra sin tillgång till malm. Risken är stor att H2GS hamnar sist i kön och blir utan malm.
LKAB bör således inte lägga resurser på att utveckla järnsvampsproduktion i Norrbotten och H2GS kommer få mycket svårt att nå lönsamhet både på kort och lång sikt.
Av David Sundén
ekonomie doktor, författare till rapporterna ”Från brunt till grönt” och ”Lönsam eller kostsam” som utvärderar stålindustrins investeringar i grönt stål i Norrland.
Premium
Premium
Premium