”Gå i pension? Då blir man tjock, fet och lat”

Per Henriksen i stor intervju om • Framgångarna i Nordamerika • Flytten till Sverige

Per Henriksen, 77, gjorde under 40 år succé på andra sidan Atlanten.

Sedan 2019 håller han dock till i Sverige – och att lägga av vägrar han göra.

– Pension? Då blir man ju tjock, fet och lat. Nej, det vill jag inte, säger han.

Per Henriksen skördade under sina runt 40 år i Nordamerika enorma framgångar och bland stjärnhästarna finns Deliberate Speed och Nuclear Kosmos, för att nämna några.

Det blev bland annat hela tre vinster i Breeders Crown, men också segrar i både Hambletonian och Hambletonian Oaks.

När hans fru Ann Karins föräldrar blev till åren och drabbades av sjukdom togs beslutet att ta flyttlasset över Atlanten, men inte till hemlandet Norge – utan Sverige och västkusten.

– Nej, till Norge har man inte råd att flytta. Jag har både husbil, lastbil och hästsläp som kunde tas till Sverige som flyttgods, men Norge ville ha miljoner bara i tull, berättar han.

”Korttidsminnet har blivit sämre”

Genom sin vän Jon Walter Pedersen, VD/sportchef på Åbytravet och tidigare andretränare hos Henriksen, köpte den nu 77-årige legendaren Hogane Gård och bedriver där en 20 hästar stor verksamhet.

Trots att Henriksen med stormsteg närmar sig 80-strecket sitter han varje dag i traktorn och jobbar med träningsbanorna.

Pensionärslivet är inte något som han tycks se fram emot.

– Pension är inte något jag vill ”njuta” av. Jag är inte typen för det och måste alltid ha något att göra. Ska man titta på tv och gå en tur ibland? Då blir man ju tjock, fet och lat. Nej, det vill jag inte.

Har du inte gjort dig förtjänt av några extrakilon efter så många år i branschen?

– Jo, men jag tycker ju att detta är roligt! Och när hästarna går bra blir det ännu roligare. Det blir en livsstil för oss i branschen.

Och hur är det med hälsan för dagen?

– Riktigt bra! Jag rör mig och kör häst varje dag. Korttidsminnet har blivit sämre men jag hänger ändå med något sånär.

”De skällde ut mig något jävligt”

Per både tränar och kör lopp, och hade så sent som för två säsonger sedan en imponerande segerprocent på 19 i sulkyn.

Han är känd för att ta för sig i tävlingssammanhang men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

– Jag har fått en del bestraffningar, framför allt under min första tid i Amerika. Visst får man även en del kritik ibland men jag har tjock hud, det besvärar inte mig så mycket.

– De skällde även ut mig något jävligt när jag räknade fel på varven i Åmål en gång och körde upplopp ett varv för tidigt. Det blev mycket skriverier och skit men nu kan jag absolut skratta åt min egen insats.

Skäms man då som kusk?

– Ja, det är klart att man gör det. Men det är flera som gjort samma misstag efter mig, bland annat med en av mina egna hästar på samma bana i somras. Stefan Persson vann både när det var ett varv kvar och när det var mål.

Hur skulle du vilja sammanfatta de här fem åren sedan flytten från Nordamerika?

– Det var lite trögt i början då det finns många fler duktiga tränare här än där borta. Jag får både bra hästar att träna, men också en del projekt som andra inte får att fungera. 2022 var ett bra år med över fyra miljoner inkört och så länge hästarna får vara friska så är jag nöjd.

”I Amerika tar de dig i hand...”

Han är i Sverige för att stanna, även om saknaden efter det tidigare livet i USA flera gånger gör sig påmind under intervjun.

– Allt är mycket lättare där borta. Man kan dra av det mesta på skatten, bo i ett stort hus och köra en ny Cadillac bäst man vill.

– Ett annat exempel är om jag skulle köpa en häst i dag för 100 000, och sälja den i morgon för 250 000 så blir folk här i Sverige svartsjuka och säger: ”Vilken jävla tjuv du är som kan göra det.” I Amerika tar de dig i hand och gratulerar till en riktig affär.

Den svenska avundsjukan till trots så har Per rotat sig i Sverige och någon mer utlandsflytt känns för dagen inte aktuell, menar han.

1980 gav norrmannen dock sig ut på sitt livs äventyr.

Drömmen om Amerika hade funnits där länge men en sak tycktes ofta komma i vägen...

– Det var alltid någon flicka som jag var kär i här i Norge, säger han.

En dag blev han erbjuden jobb som andretränare på Pompano Park och på bara några veckor gav Per upp sin tränarverksamhet och vågade ta det stora språnget.

– Visst var det ett stort beslut men jag visste samtidigt att om jag inte trivdes så kunde man alltid åka tillbaka.

”Tragiskt det som hände honom”

Någon flygande start blev det dock inte, om man ska tro Henriksen, men allt det där skulle ändras en höstdag 1986 då auktionsfyndet Nuclear Cosmos vann världens största treåringslopp: Hambletonian.

– Jag betalade bara 24 000 dollar för honom på auktion, säger han stolt.

Med mästaren Ulf Thoresen i sulkyn lyckades hästen ta hand om ledningen och på trötta ben höll han sedan undan till seger.

– Ulf var världens bästa kusk på den tiden och körde skjortan av de andra. I finalen packade han fältet och körde mot Berndt Lindstedt, som inte kom loss förrän det var för sent.

Kan du sätta ord på vad Thoresen betydde för dig?

– Han vann Hambletonian åt mig, något ingen annan hade kunnat göra den dagen. Vi var goda vänner och det var tragiskt det som hände honom. Han blev förstörd av olika ting och gick bort alltför tidigt.

Vid sin död 1992, endast 46 år gammal, var Ulf Norges segerrikaste travkusk genom tiderna och blev 2007, tillsammans med Sören Nordin, den förste att väljas in i Travsportens Hall of Fame.

För vännen Per skapade framgången 1986 ringar på vattnet och som mest hade han 80-talet hästar i träning på Meadowlands.

– Plötsligt började folk, som tidigare aldrig tittat åt mitt håll, hälsa, minns han.

”Han måste ha en jättechans”

Travet älskar vinnare och på onsdag kan Henriksen ta en tränardubbel inom V86-spelet.

Redan i V86-1 dyker hans King of Greenwood upp, som för dagen ståtar med tre raka vinster.

Sjuåringen startar från spår ett och spelarna tycks göra honom till klar favorit – något som är helt i sin ordning om man frågar huvudpersonen.

– Han är riktigt startsnabb och sitter antingen i spets eller i rygg på ledaren. Jag tycker att han måste ha en jättechans!

Kadabra Dream (V86-5) tillhör även han de mer betrodda senare under kvällen.

Den startsnabbe valacken har lottats till ett femtespår och i sulkyn sitter Peter Untersteiner.

– Han möter en som är svårslagen, nämligen Moses Boko. Den är riktigt bra.

Har du givit upp på förhand?

– Nej, nej, nej, min häst var bra senast efter sjukdom men behövde nog loppet. Hästen är startsnabb men går bäst i ryggar. Jag får säga som Olle Goop brukade: ”Det är platschans.”, avslutar han.