Så bra är dokumentären om Imperiet

”Ett hjärta är alltid rött” är en varm skildring av ett viktigt kapitel i svensk musikhistoria

Sofia Bergström

helskärm

Ett hjärta är alltid rött

Regi Balsam Hellström, med Joakim Thåström, Fred Asp, Per Hägglund, Gurra Ljungstedt, Stry Terraire, Christian Falk, Tove Falk Olsson med flera.

FILMRECENSION. Imperiets korta men inflytelserika karriär skildras i en sympatisk dokumentär som samtidigt tar pulsen på 80-talets Sverige.

DOKUMENTÄR. Imperiet reste sig ur det ikoniska punkbandet Ebba Gröns aska och kom att bli ett av Sveriges största rockband.

”Ett hjärta är alltid rött” följer de svenska postpunk-pionjärerna mellan 1983-1988. Nya intervjuer blandas med arkivmaterial, en del tidigare opublicerat, som sparkar upp dörren till 80-talets musikscen såväl som politiska klimat. 

Det är en tilltalande skildring med stor värme, humor och charm som samtidigt inte skönmålar verkligheten. Imperiets misslyckade lansering i USA, pengaproblem och interna konflikter ges lika mycket utrymme som milstolpar och musikaliska erövringar.

helskärm

Vid ett tillfälle erkänner Joakim Thåström hur han än i dag våndas och skäms över hur de sparkade Per Hägglund från bandet. Han vrider på sig i en fåtölj, märkbart obekväm. Ångesten står skriven i pannan. Den 66-årige musikern sätter slutligen punkt för diskussionen med: ”Jag vill inte säga mer än så.”

Filmen landar länge i Latinamerika, när bandet turnerar påhejade av Olof Palme. Dramatiska bilder från ett krigshärjat Nicaragua korsklipps mot berusande liveklipp med utsökt ljud- och bildkvalitet. Avstickaren dit gör ”Ett hjärta är alltid rött” till en musikdokumentär utöver det vanliga.

Men just som regissören Balsam Hellström börjar nysta i något som verkligen har potential att kännas på djupet går han i regel vidare till nästa samtalsämne. Det ofta hastiga berättandet kräver att man på förhand känner till bandets uppgång och fall.

Imperiet möter till slut ett liknande öde som Ebba Grön. Bandet rasar samman, inifrån och ut. Vid det laget har fem omtumlande år – och kanske ett av de viktigaste kapitlen i svensk musikhistoria – svischat förbi.

Filmen visas på bio.

Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.