En relationsrysare i tio akter som har allt
Netflix svenska ”Love is blind” är realitygåvan som bara fortsätter att ge
TV-KRÖNIKA Man trodde att man började få nog av dejtingsåpor.
Men ”Love is blind” är den mest dynamiska realityrökare vi har sett på länge.
Det har gått inflation i dejtingsåpor, och det är inte längre lätt att göra avtryck.
I förra veckan meddelade det sjunkande skeppet Viaplay att de, i vad som enbart kan och bör tolkas som ren desperation, ska återuppliva ”Paradise hotel”. Den envisa bakfyllan från 00-talets värsta trash-tv-dagar, som liksom vägrar att försvinna.
Intresseklubben antecknade måttligt engagerat.
På SVT Play går ”carbonaparet” Arvid och Ida Stark från ”Gift vid första ögonkastet” – som väl har börjat inse att deras dagar som enerverande dokusåpakändisar är räknade – på analorgasmkurs i SVT Edits effektsökande ”Dokument bakifrån: Anal extas”.
Ett program för alla som verkligen vill se sina skattepengar jobba – i någons röv.
Och längre fram ska Kanal 5 och Discovery+ visa upp fler snippor och snoppar som man förmodligen gärna hade haft osedda i en ny säsong av ”Naked attraction”.
Kämpa, alla!
Men, då och då händer det. Något dyker upp som tar sig igenom bruset. Och nu är det Netflix svenska version av ”Love is blind”.
Konceptet går alltså ut på att män och kvinnor sitter i olika ”kapslar” (eller ”rum”, som man ju också kan kalla just rum för) och dejtar med enbart sina röster och öron som vapen. Där inne väljer de vem de ska fortsätta att träffa utanför kapslarna, och efter några veckor eventuellt gifta sig med, och först efter att deltagarna har gjort sina val får de se varandra.
Det amerikanska originalet har vi redan sett flera säsonger av, och jag trodde att det räckte.
Men jag hade fel.
”Love is blind: Sverige” är nämligen gåvan som bara fortsätter att ge. En lattjolajbanlåda utan botten. En relationsrysare i tio akter, och en brutalt skarpsynt studie i könsroller, kroppsspråk, kärlekslängtan, manipulation, självbedrägerier, tvivel, irritation, sårade känslor och fysisk attraktion – men kanske framför allt fysisk aversion.
Kamerorna är skoningslösa i vad de fångar; miner, blickar och händer som drar sig undan. Och urvalet av deltagare så bra att det nästan måste handla om en kombination av skicklig casting och ren tur.
I den första given avsnitt fick vi först följa det halsbrytande racet mot den första mållinjen. Det vill säga att hitta någon att para ihop sig med, för fortsatt existens i experimentet.
Folk kastade sig efter varandra.
Sedan följde de första fysiska mötena, där vissa blev positivt överraskade men andra märkbart besvikna. Eftersom kärleken ju inte alls är blind utan generellt ser rätt bra.
Men bäst var resan till Cypern, där det verkligen började bli dålig stämning på sina håll.
Catja insåg till sin fasa att Christofer inte bara hade lila barr, utan ännu mer hårfärg med sig i bagaget. Lucas ville inte hoppa rakt ner i bingen med Emilia, till hennes stora förvåning. Som om hon rent objektivt vore oemotståndlig. Och Meira, uppvuxen i Botkyrka med afghanska rötter, upptäckte att hennes dejt bar chinos, inte åt oliver – och var en typisk svensk.
(Man kan tycka att namnet, Oskar, borde ha varit en tidig ledtråd, men vem är jag att döma?)
Och den här helgen fortsätter dramat i nya avsnitt, där deltagarna bor ihop ute i verkligheten, träffar skeptiska familjer och inspekteras av kritiska vänner. Gamla deltagare dyker upp med den enda uppgiften att så split, och eftertankens kranka blekhet börjar efterhand drabba de flesta.
Någon har en ful lägenhet, någon tjänar inga pengar, någon bara drar helt plötsligt, och någon säger fel ögonfärg på sin partner i ett quiz – vilket just nu ser ut att kunna välta hela relationen.
Och mitt i alltihop börjar det skvallras om att någon (precis den man trodde) väntar barn med en kvinna i Barcelona.
Det är ett skvaller så osannolikt bra att man börjar undra om det kanske faktiskt var produktionsbolaget som planterade ryktet.
Nästa vecka blir det bröllop.
Men gissningsvis inte för alla.
FJELLBORGS FAVORITER
True detective: Night country
Kriminaldramat som blev ett fenomen för tio år sedan är äntligen i högform igen. I den fjärde säsongen, som är lika otäck som den är vacker, löser Jodie Foster och Kali Reis en makaber mordgåta i ett genomfruset och nattsvart Alaska. På HBO Max.
Pojke slukar universum
En varm, humoristisk och originell australisk uppväxtskildring på Netflix, baserad på Trent Daltons semi-självbiografiska bok. Om en pojke från arbetarklassen som växer upp i kriminella sammanhang, och tar till drastiska metoder när hans mamma hamnar i fara.
The gold
Neil Forsyth har gjort den här riktigt snygga, smarta och svängiga brittiska kuppserien, om ett verkligt rån på 80-talet och dess långtgående följder. Med bland andra Hugh Bonneville och Dominic Cooper, på TV4 Play.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu