Nya finalkvalet är ett fiasko som inte lär gå i repris

Maria Brander

Läs fler: krönikor av
Maria Brander

Spontant ser det visserligen ut som att SVT borde få underkänt i psykologi.

För när finalkvalet hamnade cirka en sekund efter den sista deltävlingen är det svårt att se hur den kvällens tävlande inte skulle kunna få en fördel av det. Klart att Jay Smiths och Annicka Wickihalders prestationer lyste lite klarare eftersom vi precis hade sett dem, och därmed även blivit lite extra triggade att rädda kvar just dem. I ett snabbt Mellotempo minns man ju i början av mars nästan ingenting av vad som hände i februari. 

När Fröken Snusk dessutom regerat på de svenska Spotifylistorna under den senaste tiden, och ändå inte går vidare, så känns det ju som att någonting i systemet är lite trasigt. 

Också i hjärtat faktiskt, då både Snusk och Gunilla Persson haft en intressant Melloevolution där de gått från att vara något läskigt och för vissa kanske även okänt, till att bli folkkära outsiders och drottningar. En krydda i den annars förutsägbara tävlingen, som med en förankring i topplistorna också gjorde den relevant.

Ändå är det mycket möjligt att vad som i själva verket sabbade SVT:s lilla kvalfinalsexperiment var att de ogenomtänkt byggt en för stark sista deltävling, där Jay Smith och Annika Wickihalder låg i topp (tillsammans med Snusk) redan när de gamla poängen delades ut. Hade de i stället lagt typ Elisa Lindström den här veckan, hade vi antagligen sett på kvalfinalen med andra ögon nu. 

Att Snusks Spotifyplaceringar kanske heller inte säger så mycket om vilken musik tv-tittare som sitter hemma en lördag kväll gillar är förstås också en tanke att placeras vid sidan av alla pre-Mello-anklagelser om manipulerade strömningar.

Men som sagt.

Vad som hade kunnat bli, det kommer vi aldrig få veta.

Och även om ord som ”skandal” eller ”skitsystem” just nu bultar bakom tinningarna, så spelar det heller ingen roll. Den enda som någonsin tagit sig hela vägen från andra chansen (eller vad vi nu vill kalla sorgebarnet) till guldpall är Robin Stjernberg 2013. Han slutade sen på 14:e plats i Eurovision, och jag tror att våra drömmar flyger högre än så.

Finalkvalets enda funktion är att dra ut på spänningen, och kunna mjölka det sista ur just fenomen som La Gunilla eller Snusk. Men om mindre än en vecka så kommer exakt allt bara handla om Marcus & Martinus, Medina, Maria Sur och de andra i en final, som sannolikt inte är så given som oddsen som redan nu vill ge de norska tvillingarna segern. 

Ingen utländsk akt har tidigare tagit hem det hela, och även om M&M vid det här laget känns rätt svenska, så kan Maria Sur med ett snarlikt bidrag plocka en del av deras röster. Lägg till det Medina, som 2022 gick från att bara vara tvåa i sin deltävling, för att sen växa till en bronsplats i final, och plötsligt står vi inför en tävling där precis allt kan hända.

Fröken Snusk och Gunilla Persson då?

Ja, de blir med all sannolikhet invalda i Melodifestivalens Hall of fame innan vi ens hinner blinka. Jag får redan nu gåshud av blotta tanken på den mellanakten.

Det här är Maria Brander: