Adrianne Lenker trollbinder Berns
Publicerad 2024-05-12 02.03
KONSERT Med bara sång och gitarr fyller Adrianne Lenker varenda vrå av ett sedan länge slutsålt Berns.
Hon trollbinder publiken under en andäktig konsert.
Adrianne Lenker
Plats: Berns, Stockholm. Publik: 1 100 (slutsålt). Längd: En och en halv timme. Bäst: ”Real house”, ”Free treasure” och ”Evol”. Sämst: Inte mycket, men… Fråga: …inget kaffe i baren?
Det är någonting särskilt med konserter där en ensam artist får en större skara att hålla andan, att knappt våga ställa ner en öl på bardisken. Från första stund är det knäpptyst under kristallkronorna på Berns.
Men så fyller Adrianne Lenker också rummet med en imponerande rymd av klanger. Hon sjunger med en röst som hämtad från en annan tid. Fast lika mycket handlar det om hennes förmåga som gitarrist. Vid sidan av uppenbara förebilder som Elliot Smith och Leonard Cohen har singer-songwritern i intervjuer pratat om jazzvirtuosen Pat Metheny som en av sina största inspirationskällor.
I kväll blandar 32-åringen från Minnesota solomaterial med sånger från egna bandet Big Thief. Mellan låtarna kan man höra en kapsyl falla. Huvudpersonen är klädsamt fåordig. Istället stämmer hon bara sammanbitet gitarren som vore hon, typ, Göran Söllscher. Efter 25 minuter säger hon ”tack” för första gången.
För oss stressade själar som ramlar in från Stockholms lokaltrafik tar det sisådär tre kvart att fullt ut harmoniera med Lenkers spirituella värld. Men när man väl hamnar där uppstår en behaglig dvala – ett tilltalande alternativ till verkligheten utanför. ”Drink water everybody. And breathe. Sometimes you can forget”, säger sångerskan.
Även om Lenkers folkrock har tydliga americana-rötter har den någonting på samma gång rent och obefläckat över sig. Som är vi alla här för att ta del av en försiktig framåtrörelse i musikhistorien, snarare än bara ännu ett litet grävande i Neil Young. I låtar som ”Vampire empire”, ”Not a lot, just forever” och ”Anything” öppnar Lenker en kran och låter tankar och känslor flöda. Musiken påminner då lika mycket om modern bekännelserap som, säg, ”The freewheelin’ Bob Dylan”.
Konsertens höjdpunkt ”Free treasure” är en kärlekssång med så mycket omsorg och värme att den skulle kunna skriva in sig precis varsomhelst i den stora amerikanska sångboken. Den följs av ”Evol”, en nästan djävulsk skildring av kärlekens skuggsida.
Efter en dryg halvtimme kommer de musikaliska själsfränderna Nick Hakim och Josefin Runsteen upp på scenen. Tillsammans tassar de in i låten ”Real house”. Lenker sjunger om att vara ett hummande barn, fylla 31 men inte känna sig särskilt stark och mammans tårar vid avlivandet av familjens hund. Samtidigt uppstår en musik så intuitiv och skör att de just överblommade körsbärsträden utanför inte har en chans i all sin förgängliga melankoli.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik