Markus Wulcan
Värmen har kommit till stan och med den kanske början på en liten kris för Göteborgs tredje bästa fotbollslag.
Sju poäng på åtta matcher och ingen ljusning i sikte när det gäller den offensiva biten. Då är inte ett tryggt grundspel speciellt mycket värt.
Laurs Skjellerup, den ende som möjligen, möjligen hade kunnat ge fysmonstren Derek Cornelius och Pontus Jansson en liten knuff i duellspelet inledde på bänken och då fanns det inget hot alls i straffområdet.
Den som trodde att Malmö FF skulle komma ut extra taggat från start efter den håglösa insatsen mot Elfsborg senast (1-3) hade fel. Skåningarna tog det ganska piano, stängde ytor och hade gott om tålamod mot ett lag som inte har vunnit på sin egen arena sedan i september.
Två stora klackar sjöng gärna och högt, skapade härlig inramning värdigt en stormatch, IFK Göteborgs supportrar hedrade Viktor Ryberg – ännu en ung, blåvit anhängare som gått bort alldels för tidigt – med banderoller och en ramsa, och samtidigt visade MFF-fansen sitt stöd med texten ”Vila i frid, Viktor”.
Mycket snyggt gjort, svensk supporterkultur när den är som bäst.
IFK Göteborg hade ett visst grepp om händelserna, men ändå inte. Kolbeinn Thordarson (fel gubbe) fick ett läge med skallen vid ställningen 0-0, Malmö FF trampade så småningom i gång och efter dryga halvtimmen gjorde stjärnorna skäl för lönen.
Ut med bollen till Sergio Peña på högerkanten, en läckert inåtskruvad boll mot bortre stolpen bakom backlinjen, Erik Botheim sprang bakom ryggen på Gustav Svensson och tryckte distinkt in ledningsbollen. Spelförståelse, kvalitet i varje moment – ett högklassigt mål, väldigt svårt att försvara sig mot.
Malmö FF, vars kommunikationsdepartement säkert har en budget i paritet med IFK Göteborgs spelartrupp, fick syre, försvarade bra utan större ansträngning, vann en boll där bak, Cornelius slog en rejäl passning centralt som bröt linjer, Sebastian Nanasi kom före namnen Ohlsson, hittade Botheim, fick tillbaka bollen och spelade ut till Sören Rieks.
Den gamle dansken, inte särskilt populär på Gamla Ullevi, vände upp och skickade i trängt läge med precision in 2-0 vid bortre stolpen, helt otagbart för unge keepern Elis Bishesari. Ännu ett högklassigt fotbollsmål.
Jens Askou försökte göra justeringar efter pausen och kastade in spelare som Mattias Johansson, Laurs Skjellerup, Oscar Pettersson, Adam Carlén och Gustaf Norlin.
Henrik Rydström kontrade med Isaac Kiese Thelin, Anders Christiansen, Taha Ali, Martin Olsson och Anton Tinnerholm och... ja, ni hör ju själva.
Lasse Berg Johnsen prickade in 3-0 via Adam Carlén, det kunde ha blivit mer men Elis Bishesari höll nere siffrorna.
En överkörning, Blåvitt hade noll (!) avslut på mål, ett Malmö FF som osar klass i alla avgörande situationer och när klockan närmade sig sitt mål höll de himmelsblå upp en banderoll för att jävlas lite extra på bästa Glenn Hysén-manér:
”3:a i Göteborg, 2:a i maratontabellen, ha de gott. Mesta Mästarna”.
IFK Göteborgs supportrar verkar däremot ha tappat tålamodet nu. Det buades efteråt, kanske inte lika mycket som i derbyförlusten mot Gais, men känslan var inte ilska utan snarare viss uppgivenhet.
Sirius borta redan på torsdag, Mjällby (h), AIK (b) följt av Elfsborg hemma innan det är dags för sommaruppehåll. Poäng behövs, ett antal nya spelare också.
Victor Edvardsen? David Moberg Karlsson?
Väldigt bra spelare, väldigt dyra spelare, och de pengarna kanske inte finns i nuläget.
Men alternativet – att inte få in offensiv kvalitet – kan bli ännu dyrare.